fjällen

Det är någonting alldeles speciellt med fjällen, liksom med havet. Det stora öppna, oändliga, ödesmättade, det man aldrig kan rå på.
När man kommer tillbaks till civilisationen, verkligheten vill man bara tillbaks. De kräver liksom ingenting av en, vilket allt som oftast verkligheten gör.  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0